SE*Rut's

 

 

Till minne av Lumos

SE*Rut's Lumos

 

Mor: IC S*Kattmillas Jenlain Blonde, w 62

Far: MalinkaS Voldemort, n

 

Född: 2016-02-21 R.I.P 2016-12-06

Färg: Vit tonkanesögd, w 66

Blodgrupp: A

HCM negativ:

 

 

Lumos föddes i min uppbäddade bäddsoffa som nummer 2 i kullen den 20 februari i år. Det var min första kull och jag hoppades på att en hona skulle födas och bli min avelshona, istället föddes 6 hanar. 5 kom naturlig väg och den 6e föddes med kejsarsnitt dagen efter. Till en början var jag faktiskt ledsen över att det bara blev hanar.

 

Lumos var den hårigaste av dom, lite luddig, men den snyggaste. Hans personlighet syntes väldigt tidigt och var identisk med en annan kattunge som fick somna in när han var 11 veckor, den kattungen var kullbror med mina flickor Lilly och Lea. Till och med rynkorna i pannan var likadana på Odd och Lumos. Lumos tydde sig väldigt mycket till mig väldigt tidigt och jag bestämde mig också väldigt tidigt att han skulle stanna. Jag hade fått tillbaka Odd i en annan kropp.

 

I somras blev en av Lumos bröder sjuk och fick somna in, misstanken var FIP men ingen obduktion gjordes så vi får aldrig veta säkert om det var det eller inte. Avada blev 5 månader gammal. I början av oktober började Lumos få svårt med att bajsa, det såg ungefär ut som att han skulle föda en unge när han krystade. Vi åkte till veterinär direkt men fick åka hem igen efter han fått en kortisonspruta. Många veterinärbesök har det blivit sen det första besöket i oktober för han blev inte bättre trots kortisonkur. Men till slut blev han bra och började äta mycket och bajsa normalt igen. Började få sin "sphynxmage", trodde jag, men det visade sig tyvärr vara vätska i buken som började komma runt 5 november. 16 och 18 november var vi till veterinär för ultraljud och provtagning vilket visade på FIP och hela min värld rasade. Han hade ju kommit tillbaka för att stanna, min älskade vän.

 

Den 6 december somnade Lumos in hos veterinären, han fick somna i sin favoritfilt och vi tände ljus för honom.

 

Jag vet inte om ni tror på återfödelse men det gör jag, och att deras själar finns kvar med oss. I morse visade Lumos att han är här med mig genom att min gran tändes av sig själv någon minut, mornarna är jobbiga eftersom han alltid kom och buffade på mig och spann.

 

Vila i frid min fina prins, en dag syns vi igen.

 

SE*Rut's©2015-2018